Tosseriet

Detta inlägg blir en fortsättning på sagan om sjukstugan. Lilla Ida blev ju förkyld och hostig förra måndagen, men trots detta så var hon pigg och glad, hon verkade fixa det hela ganska bra. Men vid lunchtid i fredags blev det en helomvändning.  När hon skulle sova middag var hon väldigt orolig så jag tog upp henne ur vagnen. Märkte då att hon var skåll het,  andades oregelbundet och helt tom i blicken. Tog tempen och den visade närmare 40 grader.  Krister ringde barnaktuen i Ystad - och vi fick tid på stuts. Det var bara att slänga sig i bilen och åka. Sträckan till Ystad just denna dag var vääldigt lång. Höll henne i famnen hela vägen så att jag kunde holla koll på hennes andning. Väl där fick vi hjälp direkt. Hon fick börja med att inhalera adrenalin för att vidga luftvägarna sedan  kollade man hennes syresättningsgrad. För att hjälpa på andningen ytterliggare rensade de sedan hennes näsa och av slemmet som kom ut tog man ett test för RS virus som då var positivt.  

För er som inte känner till RS viruset kan ni läsa mer här. http://www.vardguiden.se/templates/Article.aspx?ArticleID=3035

Eftersom Ida var så pass dålig blev vi inlagda på sjukhuset.  Tyvärr så orkade hon inte äta för egen maskin så man var tvungen att lägga en sond. Det var verkligen hjärtskärande - jag klarade inte av att höra hennes förtvivlade skrik så jag fick gå ut i korridoren och Krister fick hålla henne.  Resten av fredagen blev hon sondmatad var tredje timme och så fick hon inhalera varannan timme. På lördagen började hon orka amma igen vilket kändes som ett steg i rätt riktning.  Andningen hade oxå blvit lite bättre så då räckte det att inhalera var tredje timme. I går så var andningen så pass bra att hon klarade det för egen maskin. Den hemska hostan och nysningarna håller i sig men febern släppte tack och lov under natten till idag.  Vid lunch i dag blev vi utskrivna och är nu hemma. Ida är piggare men som sagt hostan och nysningarna är kvar och hon sover väldigt mycket.  Panodil var sjätte timme, näsdroppar och medicin som vidgar luftvägarna är det som gäller ett tag framöver. Barn som har haft RS viruset i så låg ålder löper alltid en risk att drabbas av förkylningsastma framöver, men jag håller alla tummar att vi slipper detta elände oxå.

Vilken pärs detta har varit. Tackar en lycklig stjärna att vi upptäckte andningen så pass tidigt som vi gjorde......vill inte tänka på vad som kunde ha hänt. Under de här dagarna har man känt sig så maktlös och såklart grubblat över vart viruset kom ifrån? Tycker vi har undvikigt att träffa folk som har varit förkylda och vi har inte heller varit så flitiga att besöka varuhus och dyligt. Tur i oturen är det ändå att Ida är så gammal som hon var när hon fick det. Doktorn menade att får man RS viruset när barnet är 1-3 månader är det mycket allvarligt, 3-6 allvarligt och är barnet över 6 månader så kan de hantera det ganska ok.

 Nu när vi har kommit hem så kommer tröttheten i kapp en, känns som jag ligger ruskigt mycket minus på sömn kontot - men man får oanade krafter när det behövs. Nästa inlägg i bloggen hoppas jag blir av lite positivare art än de senaste två. 

Ha det gott så länge